- Tethers VD Paolo Ardoino ifrågasätter BIS:s preferens för tokeniserade bankinsättningar och argumenterar för att helt reserverade stablecoins är säkrare än fraktionell reservbankverksamhet.
- BIS generaldirektör Pablo Hernández de Cos kritiserar stablecoins för problem som inlösenbarhet, interoperabilitet och finansiell integritet vid Jackson Hole.
- Debatten intensifieras i takt med att amerikanska lagstiftare överväger CLARITY Act, där banker fruktar insättningsflykt till stablecoins som erbjuder belöningar.
- USDTs marknadsvärde överstiger 183 miljarder dollar, med betydande användning på tillväxtmarknader, vilket ger upphov till oro kring monetär suveränitet och bankers finansieringskostnader.
Den pågående dragkampen mellan utgivare av stablecoins och globala bankmyndigheter har tagit en skarp vändning. Paolo Ardoino, den frispråkiga VD:n för Tether, har direkt utmanat Bank for International Settlements (BIS) angående dess senaste godkännande av tokeniserade bankinsättningar. Ardoino menar att stablecoins, särskilt de som är helt backade av likvida tillgångar som amerikanska statsobligationer, erbjuder ett strukturellt säkrare alternativ till den fraktionerade reservmodellen som ligger till grund för traditionell bankverksamhet. Hans kommentarer kommer som svar på ett tal av BIS generaldirektör Pablo Hernández de Cos vid Jackson Hole Economic Symposium, där den senare avfärdade stablecoins som en otillräcklig ersättning för fiatpengar.
I hjärtat av denna tvist ligger en grundläggande fråga om pengarnas framtid. Hernández de Cos lade fram ett detaljerat argument för varför tokeniserade insättningar – i huvudsak bankskulder registrerade på en blockkedja – bör utgöra ryggraden i det monetära systemet. Han nämnde oro över stablecoins inlösenbarhet, interoperabilitet och deras potential att underlätta olaglig verksamhet. Ardoino vände dock på manuset och föreslog att BIS är "med rätta orolig" eftersom stablecoins avslöjar vad han kallar "kejsaren utan kläder" – den inneboende bräckligheten hos ett banksystem som bara håller en bråkdel av insättningarna i likvid form.
Stablecoins vs. tokeniserade insättningar: Reservargumentet
Ardoinos centrala argument är en jämförelse av tillgångsstöd. Han påpekar att stablecoins som USDT är "100 % reserverade av likvida tillgångar (dvs. statsobligationer)", medan tokeniserade bankinsättningar, med hans ord, är "oförsäkrade bankinsättningar med liten svär (vanligtvis endast 10 % reserverade av likvida tillgångar)". Denna skarpa kontrast, menar han, gör stablecoins till en mer pålitlig värdebevarare. Tethers VD ifrågasatte varför någon villigt skulle placera sina besparingar i en fraktionsreservprodukt när ett helt reserverat alternativ finns, och tillägger att det finansiella systemet nu befinner sig i "upptäcktsfasen" när insättare börjar inse skillnaden.
Hernández de Cos är dock fortfarande inte övertygad. I sitt tal i Jackson Hole hävdade han att stablecoins saknar "singularitet", vilket innebär att inlösen till pari inte garanteras eftersom priserna kan variera på sekundärmarknader. Han lyfte också fram problem med "interoperabilitet" och noterade att stablecoins är fragmenterade över inkompatibla blockkedjor, och tog upp oro för "finansiell integritet", med hänvisning till bevis för att de flesta stablecoinsaldon finns i självförvarade plånböcker utanför traditionell övervakning. BIS-chefen varnade vidare för makrorisker, inklusive risken för att stablecoin-utgivare möter "löprisk" om en våg av inlösen tvingar dem att sälja reservtillgångar snabbt, vilket destabiliserar bredare marknader.
Det regulatoriska slagfältet: CLARITY-lagen och bankoro
Debatten sträcker sig bortom teoretisk ekonomi till den röriga världen av amerikansk kryptoreglering. GENIUS Act, som undertecknades förra året, gav ett federalt ramverk för stablecoin-betalningar, men den mycket efterlängtade CLARITY Act skulle kunna etablera en ordentlig federal reglering av digitala tillgångar. Detta lagförslag har fått betydande kritik från bankgrupper, som menar att det skulle kunna utlösa en massiv migration av insättningar från traditionella banker om kryptoplattformar tillåts erbjuda belöningar på stablecoin-saldon. American Bankers Association, tillsammans med 76 statliga bankföreningar, har uppmanat senatsledare att revidera avsnitt 404 i lagförslaget, av rädsla för att insättningsförluster skulle kunna ge lokala banker mindre finansiering för utlåning.
Citigroups VD Jane Fraser upprepade dessa farhågor i augusti och varnade för att belöningar för stablecoins skulle kunna dra bort insättningar från banker och påverka deras förmåga att bevilja kredit. Det är just den risken som Hernández de Cos lyfte fram och noterade att pengar som lämnar kommersiella bankinsättningar skulle kunna öka bankernas finansieringskostnader och så småningom höja lånekostnaderna för hushåll och företag. Ardoino ser dock detta som en naturlig marknadskorrigering. Han menar att om människor börjar inse att reglerade stablecoins är säkrare , kommer de att flytta sina besparingar till den bättre tillgångsklassen, och det finansiella systemet kommer att behöva anpassa sig.
USDT:s växande närvaro på tillväxtmarknader
Samtidigt fortsätter Tethers USDT att dominera stablecoin-marknaden, med ett börsvärde som överstiger 183 miljarder dollar. Ardoino har upprepade gånger betonat att USDT är ett viktigt verktyg för ekonomier med begränsad tillgång till amerikanska dollar eller konventionella banktjänster. Han påpekade att vissa ekonomier nu är starkt beroende av USDT för både inhemsk och utländsk handel, ett faktum som inte har gått BIS obemärkt förbi. Centralbanken har varnat för att ökad användning av dollar-denominerade stablecoins utanför USA kan försvaga penningpolitikens transmission och öka beroendet av externa monetära förhållanden.
Trots kritiken förblir Ardoino trotsig. Han menar att Tethers teknik har gjort amerikanska statsobligationer säkrare än någonsin genom att skapa decentraliserat ägande av amerikansk skuld, en lösning som traditionell finans inte har lyckats leverera. Debatten är långt ifrån över, och båda sidor har kämpat för att få igång den. BIS fortsätter att förespråka tokeniserade insättningar, medan Tether driver berättelsen om fullständiga reserver och finansiell suveränitet. När CLARITY-lagen går igenom kongressen kan resultatet av denna konflikt forma framtiden för digitala pengar under kommande år.
I slutändan är detta mer än en teknisk oenighet; det är en filosofisk strid om förtroende, transparens och pengars själva natur. Ardoinos metafor "kejsaren har inga kläder" går till kärnan i frågan: kan ett system som byggs på fraktionerade reserver verkligen konkurrera med ett som erbjuder fullt stöd? Svaret, medan båda sidor brottas med konsekvenserna, kommer sannolikt att avgöra hur nästa generations finansiella infrastruktur byggs. För närvarande är den enda säkerheten att debatten är långt ifrån avgjord, och insatserna kunde inte vara högre.
